Förtur för medlemmar är bra för alla!

Två gånger per år har varuhuset NK i Stockholm en stor rea, där de som har NK:s kundkort – Nyckelkortet – har förtur. Är det någon som tycker att det agerandet är märkligt? Och skulle media skriva snyftartiklar om en förbipasserande person utan NK-kort som nekades tillträde? Svaret på båda dessa frågor är nej. Men byt ut NK mot AIK Hockey och kundkortet mot medlemskortet så blir svaret helt plötsligt ja.

På senare tid har vissa klubbar äntligen utvecklat sin försäljning till privatpersoner genom att kopiera och anpassa försäljningsmodeller som används i andra branscher. Det vi bland annat ser är hur klubbar månar om sina supportrar och ger dem fördelar och förtur till attraktiva matcher.

Affärsmässigt beslut
Anledningarna till att klubbarna väljer dessa nya metoder är många, men först och främst är det ett affärsmässigt beslut – klubbarna vill säkerställa att de trogna besökarna får biljetter. Detta leder i sin tur till en rad andra positiva bieffekter, som att man undanröjer risken att det blir en ”hemmamatch” för bortalaget, man skapar ett boka-tidigt-beteende, det ger bättre stämning, man kan maximera intäkten, det ger medlemsförmåner och ökade medlemsintäkter samt att får klubbarna goodwill av sina egna supportrar och företagspartners.

I all annan försäljning till privatkunder är detta helt normalt, för att inte självklart. Man låter stam- och klubbkortskunder få förtur till utförsäljningar, reor, specialprodukter, evenemang etc. Jag har aldrig sett kvällstidningar eller deras branschorganisationer ”rasa” eller ge kritik för detta. Men med idrottsklubbar är det tydligen annorlunda och du som hemmalag ges inte rätten att måna om din viktigaste målgrupp.

Motståndarna rasar
De mest uppmärksammade matcherna har varit då Djurgården Hockey och AIK Hockey har gett sina medlemmar förtur vid deras hemmamatcher mot Leksand. Vid dessa matcher har Leksands supporterförening ”rasat” och hotat med bojkott för att de får så liten tilldelning. De har också lyckas få med sig tidningar i kritiken och målat ut storstadsklubbarna som ”elaka” och diskriminerande.

Även SHL (Svenska Hockeyligan) har varit kritiska och försökt påverka klubbarna att öppna upp matcherna för bokning av alla oavsett klubbsympati. Att tidningarna går på Leksands-supportrarnas linje är mer förståeligt, konflikter säljer och i det här fallet kan leksingarna lätt målas upp som underdogs.

Att SHL går på samma linje är direkt ofattbart då de försöker få klubbarna att bli mer affärsmässiga, inte minst genom sitt ”Bättre än hemma”-projekt. Det är nämligen inte för att vara ”elaka” mot bortalagssupportrarna som klubbarna har gett medlemmarna förtur.

Bättre stämning
Även Djurgården Fotboll fick kritik då de gav sina medlemmar förtur vid deras första hemmaderby på över 20 år. I derbyt Djurgården-AIK braskade kvällstidningarna ut att det var slut med publikfesterna och att den unika derbystämningen skulle gå förlorad. Med facit i hand så gick samma tidningar ut och var lyriska över stämningen på arenan.

Anledningen är att genom att inte låta supportrarna själv få välja plats, kan arrangören placera likasinnade med likasinnade. Alla som planerat ett bröllop vet vad det handlar om, kan man placera rätt grupper av människor tillsammans så ökar stämningen och det blir bättre för alla.

På ett idrottsevenemang görs detta genom att kunden får välja både sympati och om de är en aktiv supporter som vill stå upp ibland och bidra till stämningen eller om det är än mer passiv dito som vill sitta ner och njuta av spelet och stämningen. Då supportrar känner eller vet att det bara är likasinnade som är i deras absoluta närhet vågar fler hänga på i ramsor och bli aktiva i sitt deltagande, vilket leder till bättre stämning och inramning.

Förutom bättre stämning så får man också säkrare matcher på det här sättet. En utbredd vanföreställning är att om vi bara skiljer klackarna åt så har vi löst de flesta och största säkerhetsriskerna. Då publiken blir allt mer aktiv och många som tidigare stod i klacken idag bytt till sittplats är det mycket värt att även kunna separera sittplatspubliken. En grupp provocerande motståndarsupportrar nära hemmalagets klack eller aktiva sittplatspublik är en mardröm för de säkerhetsansvariga, och på det här sättet kan man minimera risken för att sådana situationer uppstår.

Det här är framtiden
Vad är då anledningen till att just idrottsrörelsen retar upp sig på denna helt naturliga utveckling av publiken? Jag tror att de är ovana vid att klubben agerar affärsmässigt och värnar om sina viktigaste kunder och känner sig förfördelade.

För mig är det helt naturligt att ge de viktigaste supportrarna den bästa upplevelsen och att de som endast går på två matcher om året får ta det som blir över. Därmed inte sagt att arrangören inte ska försöka leverera bästa service och upplevelse för bortasupportrarna, men de får räkna med att de inte hamnar överst i prioriteringen till riktigt heta matcher.